Utvärdering av Rasspecifika Avelsstrategier (RAS)
för irländsk terrier 2008-12-31
På Svenska Kennelklubbens Kennelfullmäktige 2001 beslutades att det för varje ras skall utarbetas en Rasspecifik Avelsstrategi, RAS. Uppdraget att utforma denna lades på specialklubbarna, som i sin tur delegerat arbete till rasklubbarna. Samordningsansvaret för att RAS blir fastställt för varje ras ligger dock kvar hos specialklubben. RAS för irländsk terrier fastställdes av SKK 2005 09 06 för en period av 5 år. En årlig utvärdering av RAS skall ske i samband med att klubbens Verksamhetsberättelse upprättas. Efter 5 år skall en uppdatering och revidering av hela RAS-dokumentet göras och på nytt fast-ställas av SKKs Avelskommitté. Här följer en sammanfattning av vad som hänt sedan 2005 och de viktigaste målsättningarna som formulerats i RAS.
Mentalitet
Svensk Irländsk Terrierförening har sedan 2006 ett samarbetsavtal avseende MH med SBK och arrangerar egna Mentalbeskrivningar(MH).
Vid ett uppfödarmöte i augusti 2004 upprättades en Önskeprofil för irländsk terrier.
Mål 1. Som ett första mål under tiden 1.1.2004–31.12.2006 sattes, att uppfödare inom föreningen skall deltaga med minst 30 procent av totala antalet födda,överlevande valpar i bedömningsbar ålder under denna period på Mentalbeskrivning. Detta mål har uppfyllts och deltagandet i MH har varit stort.
Mål 2. 01.01.2007 infördes ett krav att alla inom Sverige befintliga hundar, som används i avel, skall vara mentalbeskrivna med bedömningsvärden väsentligen överensstämmande med rasens Önskeprofil. Delvis har målet uppnåtts då nästan samtliga hundar som använts i avel har varit mentalbeskrivna men avvikelsen från rasens Önskeprofil har varit lite väl stor ibland.
Mål 3. När tillräckligt underlag föreligger för en tillförlitlig statistik bör en Rasprofil baserad på de irländare, som deltagit i MH, tagas fram. En jämförelse med Önskeprofilen bör göras och väsentliga avvikelser i dessa diskuteras på avelsmöten med uppfödarna. Detta mål har uppfyllts och årligen har resultat från MH presenterats vid RAS-möte och diskuterats. Avvikelser från Önskeprofilen har medfört rekommendationer att beakta i aveln. 31.12.2008 hade 200 irländare deltagit i MH.
Utvärdering:
Baserat på en utvärdering av resultat från MH på dessa 200 beskrivna irländare kan man sammanfattningsvis säga att dagens irländare är en öppen, tillgänglig och social hund utan överdriven inställsamhet. Ett mindre antal hundar har dock vissa problem att låta sig hanteras av främmande människor. Rädslereaktionerna är väl stora hos för många hundar men positivt är att kvarstående rädslor är mindre vanliga. Skotträdsla är alltför vanlig i rasen och har ökat.
Population
Det har sedan slutet av 1800-talet funnits en liten skara entusiastiska och rasen hängivna uppfödare, som sörjt för att dagens irländare har bevarat mycket av sina ursrungliga egenskaper. Största antalet registrerade irländare per år har sedan länge Tyskland och USA med 250-300 per år. I Storbritannien och Irland rör det sig om ett 70-tal per år och i Sverige och Finland 40-60 per år.
Största problemet är idag den lilla avelsbasen och den nära släktskapen inom rasen. Detta medför att uppfödarna måste söka sig utomlands för att finna avelsmaterial. Aveln i Sverige kommer därför till stor del att styras av uppfödare utanför landet. I detta ligger en stor osäkerhetsfaktor. Deras avelsmål kanske inte alltid stämmer med våra. Att inhämta kunskap om rasens tillstånd i olika länder är därför mycket viktigt för att minska risken för framtida problem i rasen.
Mål 1. Att öka den genetiska variationen och minska inavelsökningen.
Mål 2. Att som målsättning ha max 6 procent inavel i genomsnitt före 2010.
Mål 3. Att verka för att avelsbasen breddas genom att fler hundar används
i aveln.
Enligt SKK bör avelsdjur som importeras eller används i avel ha låg grad av släktskap med befintliga avelsdjur. Kraftig inavel ska undvikas och avelsdjur bör inte vara närmare besläktade än kusiner (inavelsgrad högst 6,25 % räknat som ökning över 5 genera-tioner). Avelsdjur ur så många familjer som möjligt bör användas och ett upprepande av tidigare kombinationer bör undvikas. För importerade djur registreras endast en treledsstamtavla i rasdata varför inavelsnivån kan underskattas.
Utvärdering:
Målsättningen har uppfyllts och inavelsgraden har från år 2000-2008 räknat över 5 generationer minskat från 12,6 % till 3,9 %.
Hälsa
Rasen har historiskt betraktats som mycket frisk. Den enda sjukdom som omnämns i äldre litteratur är digital hyperkeratos (corny feet (CF) , cracked pads, hyperkeratosis palmoplantaris). Denna betraktades tidigt som ärftlig. Redan 1921 införde Irish Terrier Association en rekommendation att utesluta sjuka hundar från avel. I utställningsringen bedömdes den som ett diskvalificerande fel och hundarna premierades inte. Denna åtgärd medförde att antalet sjuka hundar succesivt minskade markant. Det finns idag två sjukdomar hos irländsk terrier som betraktas som hereditära. Det är den nämnda digitala hyperkeratosen (CF) som förekommer i former av varierande svårighetsgrad oftast debuterande i en ålder av 6-12 månader. Den andra är cystinuri som orsakar ca 23 % av alla urinstenar och drabbar huvudsakligen hanhundar. Vid den föreligger en mycket hög utsöndring av cystin i njurarna. Viss möjlighet finns att testa för denna sjukdom men tillförlitligheten i testmetoden lämnar en del övrigt att önska. I Sverige har inte förekommit några nya fall av digital hyperkeratos under de senaste 15 åren men anlagen finns i flera av våra linjer. Några enstaka fall av cystinuri har upptäckts och även här finns anlagsbärande linjer. Den begränsade kunskapen om hälsotillståndet i rasen i andra länder och i vilka utländska linjer det finns recessiva anlagsbärare för digital hyperkeratos och cystinuri är faktorer att beakta vid val av avelshundar.
Allmänt gäller enligt SKK vid avel att hundens hälsa och välbefinnande alltid kommer i första hand, dvs störst hänsyn skall tas till hälsostörningar som förorsakar lidande hos hunden. Avel som gynnar avkommans möjlighet till ett långt liv utan hälsostörningar ska prioriteras. Vidare skall avel som gynnar god funktion prioriteras. Avelsdebuten bör ske tidigast vid en ålder då hunden med stor sannolikhet hunnit utveckla för rasen kända hälsostörningar. Information om föräldradjurens hälsotillstånd ska beaktas. Dessutom ska en hunden uppvisa en vuxen individs fysiska mognad och beteende (mentalitet) innan den debuterar i avel.
Utvärdering:
Sedan 2005 har hälsoenkäter vid flera tillfällen publicerats i föreningens tidning och 2007 gjordes även ett utskick till uppfödarna. De uppgifter som inkommit lagras i en enkel hälsodatabas. Sedan starten har resultatet av enkäterna regelbundet redovisats dels på RAS och uppfödarmöten och dels i föreningens tidning. Hittills har uppgifter om 69 svenskfödda hundar inkommit från ägare och uppfödare. Vi kan konstatera att den irländska terriern överlag är en mycket sund och frisk ras även om det naturligtvis finns
undantag.
Exteriör
Irländaren skall ge ett aktivt, livligt, smidigt och strävhårigt intryck. Den skall vara substantiell, men samtidigt inte klumpig då det är mycket viktigt att den är snabb, uthållig och stark. Rasen får varken vara satt eller klumpig, utan skall vara byggd för snabbhet och ha en ädel och elegant siluett. Den ska vara rektangulär och racy. Enligt standarden ska mankhöjden vara 46 cm.
Ursprungligen avlades rasen enbart för sin funktion som mångsidig gårdshund, jakt- och vakthund men efter tillkomst av en standard 1880 för irländsk terrier av The Irish Terrier Club i Dublin har exteriören successivt påverkat valet av avelshundar allt mer. Storleken har ökat och idag är det få hundar som uppfyller kraven i detta avseende i standarden.
Målsättning
- att få uppfödarna att satsa på rätt typ, en irländsk terrier ska aldrig vara något annat än en irländsk terrier.
- uppfödarna har enats om att tills vidare acceptera en mankhöjd på 46-50 på en
hane och 44-48 cm för en tik. - att försöka få bättre huvuden och stabilare öron.
- att få bättre vinklar och rörelser.
- att behålla de röda sträva pälsarna.
Utvärdering:
Överlag håller den irländska terriern i Sverige hög internationell klass. Under åren 2004-2008 tilldelades i genomsnitt ca 70% av de utställda hundarna 1a med ck. Ett kvarstående problem är definitivt dåliga frambensrörelser och otillräckligt vinklade fronter. Rörelser kan överlag förbättras. I utvärderingen av kritikerna framkommer också att några hundar saknar tänder och/eller har bettfel.
En 5-årsrevidering av RAS skall göras 2010 och i samband med detta omvärderas aktuella rekommendationer för avelsarbetet.
2009-05-27
Karin Hindfelt och Ken Lundahl