ORDFÖRANDES RADER
Så det kan bli……eller kanske eftertankens kranka blekhet?
ur Röda hund nr 1, 2009
Utbyte av tankar och idéer är fundamentalt viktigt för framsteg och förbättringar. Ibland kan det även vara lite omtumlande som vid vårt RAS-möte på Motell Vätterleden. Karin Hindfelt stod för djärvt, om än inte helt genomtänkt, nytänkande då det fattades en tillfredställande lösning på ett slutligt problem som kunde uppstå. Jag har fortfarande inte hämtat mig riktigt ännu !!
Vårt möte på Motell Vätterleden besöktes som vanligt inom föreningsvärlden av de
"närmast sörjande" och många missade en utomordentligt trevlig föreläsare i Ann-Cathrine Edoff med gedigna kunskaper som hon, som alltid, på ett humoristiskt och tankeväckande sätt delade med sig av. Ann-Cathrine är uppfödare, exteriördomare, mentaldomare, ledamot i avelsamordningsgruppen i SBKs utskott för "Avel och hälsa" och är mycket allsidigt kynologiskt kunnig.
Vi vände och vred på en del frågor och det är mycket nyttigt att belysa frågeställningar ur olika synpunkter. Det är så lätt att bli lite snäv i sin egen lilla tankevärld men den känns ju oftast så trygg för oss. Tänk bara på zebran. Är den svart med vita ränder eller vit med svarta ränder ? Svaret är inte helt givet. Det beror allt på betraktaren. Man ser det man vill se.
Verksamheten i SITf kommer 2009 att delvis präglas av att vi i år firar 25-års Jubileum med tillhörande Rasspecial på Kolbodagården den 2 augusti och utgivningen av en Jubileumsbok. Denna bok skall vara färdig för distribution i samband med Rasspecialen och kommer enligt Årsmötets beslut att av ekonomiska skäl ersätta Röda Hund nr 3 2009. I gengäld kommer medlemmarna att få en mer än 300 sidor tjock förhoppningsvis mycket intressant läsning istället. Vår önskan är att till stor del kunna hantera distributionen av denna genom att hjälpas åt att dela ut den bl.a. i samband med vissa arrangemang under året i syfte att hålla portokostnaderna nere. Naturligtvis kommer vi även att få ta postverkets tjänster i anspråk men då som en sista utväg i finanskrisernas tidevarv.
Den viktigaste frågan styrelsen har att hantera under 2009 är revideringen av vårt RAS-dokument. Denna revidering skall presenteras för SKKs Avelskommitté under 2010 och då fastställas för en ny period av 5 år. RAS-dokumentet står för Rasspecifika Avelsstrategier och är det förutom SKKs grundregler viktigaste styrinstrumentet i uppfödarnas avelsarbete och behandlar rasens hälsa, genetiken i populationen, exteriören och mentaliteten. Målen och strategierna i RAS-arbetet skall vara tydliga och möjliga att utvärdera. En årlig utvärdering av strategierna ska göras av styrelsen och diskuteras med uppfödarna. Rapport om den årliga utvärderingen ska skickas in till SKKs AK. Vårt idag fastställda RAS är sedan 2005-09-06 och vi måste nu göra en total revidering av strategierna baserat på den utvecklingen rasen haft under dessa år. En arbetsgrupp är tillsatt för detta arbete. Denna ska sedan efter diskussion med uppfödarna och övriga intresserade medlemmar inkomma med synpunkter till styrelsen som beslutar om det slutliga förslaget till reviderat RAS. Viktigt är att få en allsidig belysning och en förankring i föreningen för föreslagna åtgärder.
Till grund för utvärderingen ligger resultat från utställningar, mentalbeskrivningar, försäkringsstatistik, vår Hälsoenkät och uppgifter hämtade från SKKs Avelsdata. Viss information är ganska säker medan annan kan vara mer eller mindre missvisande. Det gäller att använda sunt förnuft i sammanhanget. Utvärderingen blir inte bättre än de fakta den grundas på. Som exempel kan man ta utställningskritiker. Det finns domare med goda anatomiska kunskaper och som detaljerat beskriver fel och förtjänster i sin kritik medan andra skriver ”Nice dog. Good mover. Nice temperament.” Föreningen får från SKK kopior på alla utställningskritiker och en viss information fås om läget i rasen. Utan överdrift vågar vi påstå att kvaliteten på irländare exteriört i förhållande till standarden är mycket god även om rasen precis som andra raser har sina exteriöra brister. Det är inte så lätt inte! Det blir inte som man tänkt alltid!
Data som hämtas avseende släktskapsförhållanden och inavel från SKKs Avelsdata är sannolikt i vår ras mycket säkra. Här har målen i RAS uppfyllts och inavelsgraden har från år 2000 räknat över 5 generationer minskat från 12,6 % till 3,9 %.
Hälsoläget i rasen är glädjande bra och jämfört med många raser helt osannolikt bra. Självklart blir även en irländare sjuk och drabbas av diverse åkommor men jämfört med många andra raser har vi en mycket frisk ras. Med tanke på den lilla avelsbasen och nära släktskapen i rasen även internationellt sett egentligen ganska förvånande. Det gäller att väl förvalta detta arv.
Nu kommer vi till rubriken ovan. Vi har under snart 5 år delvis genom att besluta om Regler för uppfödare, där avkommebedömning varit ett krav för att på föreningens Valplista få annonsera sina valpkullar, fått statistik på 200 irländares mentala egenskaper. Årligen har en utvärdering av resultat från MH gjorts och redovisats för medlemmarna. Rekommendationer baserade på resultat från MH har årligen gjorts. Har vi då uppnått de mål vi satt i detta avseende? Har vi förbättrat de icke önskvärda reaktioner vi sett i beskrivningsprotokollen? Svaret på dessa två frågor är tyvärr ett klart Nej.
Med de styrinstrument vi trott oss ha har vi klart misslyckats i våra avsikter. Nu är det naturligtvis inte så att vi tror att en avkommebedömning i sig medför en förbättring av en viss egenskap eller i detta fall ett beteende. Avkommebedömningen är ju endast en förutsättning för att kunna utvärdera vad som händer i rasen. Ju fler avkommor i en kull som utvärderas desto tillförlitligare är våra slutsatser. Det rekommenderade målet bör ju vara att så många valpar som möjligt kommer till en ”objektiv” bedömning av såväl exteriör som mentalitet. Hur seriös man än är som uppfödare drabbas man tyvärr i något avseende av den ofrånkomliga hemmablindheten. Man ser sin egen uppfödning genom ”färgade” glas utan att vara medveten om det.
Vi har på goda grunder nu tagit bort kravet i Regler för uppfödare avseende exteriör avkommebedömning men rekommenderar självklart att uppfödarna verkar för att så många av avkommorna som möjligt och helst alla kommer till en exteriörbedömning eller en utställning. Nu är det nog tid att göra samma sak med kravet på avkommebedömning vid MH och istället införa en rekommendation att så många som möjligt och helst alla mentalbeskrivs. De regler som gällt hitintills har inte som avsikten var förbättrat rasen. Den allmänna uppfattningen vid RAS-mötet stödjer denna åsikt.
Nästa steg blir då att på ett klokare sätt försöka styra utvecklingen i rätt riktning. Logiskt sett är det ju de använda föräldradjuren och deras egenskaper som till stor del styr valpens medfödda utvecklingsmöjligheter. Det som inte finns med i ”paketet” från början är betydligt svårare att lägga dit senare och i vissa avseenden helt omöjligt.
Våra rekommendationer måste riktas mot de djur som går till avel. Statistik från MH visar klart var problemen finns i rasen. Trots tidigare under flera år uttalade rekommendationer att beaktta vissa negativa beteenden i rasen i avelsarbetet baserade på utvärderingar av MH-protokoll sker ingen förbättring utan en försämring. Selektionen av avelshundar baseras till mycket stor del på exteriöra framgångar och detta är inte ett problem i bara denna rasen. I vissa raser har det tyvärr fått utomordentligt allvarliga konsekvenser i form av exteriöra överdrifter och hälsoproblem som nu uppmärksammas alltmer av SKK. Detta är för vår ras inte alls ett problem. Rasen har en sund byggnad och hälsotillståndet är mycket gott. Ett högt antal av utställda hundar är av utmärkt eller mycket god typ. MEN det är inte alls säkert, inte ens troligt, att de mentala egenskaper som skapar framgång i utställningsringen är de önskvärda egenskaperna för rasen i andra sammanhang. Varken som samhällsanpassad familjehund eller som den allroundhund den beskrivs som i standarden och i litteraturen. Selektionen av djur som går till avel kanske borde omvärderas lite?
Utvärderingen av 2008 års resultat från MH visar att under året beskrivna hundar har markant större problem med hanteringen vid momentet Kontakt än tidigare, en ökning från 5.35 % till 18,75 %. Oberoende av vilka egenskaper vi vill ha i en irländare är hundens sociala förmåga helt avgörande för anpassning till vårt samhälle. Socialt otrygga hundar är inte önskvärda i någon ras. Dessutom har antalet skotträdda hundar i den beskrivna gruppen ökat med över 10 % i förhållande till tidigare beskrivna hundar. Då ska vi ha i åtanke att skotträdslan i rasen redan tidigare varit markant högre än önskvärt.
Rädslereaktioner är något som finns från början i våra hundars gener. Hos vargen mycket uttalat och ändamålsenligt. För hunden inte alls så ändåmålsenligt. Aveln måste hela tiden medvetet styras i en riktning mot att minska dessa. Nyfikenhet och leklust är mycket viktiga egenskaper som bidrar till övervinnande av rädsla och värdefulla egenskaper att ta hänsyn till i avelsarbetet. Problemet med rädslereaktioner är att de har hög ärftlighet. I de raser där man medvetet arbetat för att få bort skotträdslan har man lyckats mycket bra och detta visar att egenskapen är påverkbar genom målmedvetet avelsarbete.
Ann-Cathrine Edoffs råd till oss var att göra Valplistan i föreningen tillgänglig för alla medlemmar som följer SKKs Grundregler och Avelspolicy och sedan i RAS och i Regler för uppfödare istället ta in rekommendationer att enbart använda avelsdjur som har utställningsmerit av lämplig kvalitet och har genomgått MH utan att avbryta och har kryss i alla rutor. Dessutom bör föreningen lista några beteenden som inte är önskvärda d.v.s. kryss i vissa rutor vid MH innebär att hunden bör inte användas i avel eller skall inte användas i avel. Det innebär att uppfödaren kan använda en hund med kryss i vissa icke önskade rutor men måste vid annonsering på föreningens hemsidas valplista klart markera att hunden i detta avseende inte följer rekommendationerna i RAS. På hemsidan i anslutning till Valplistan skall dessutom klar information om innebörden av ev. avvikelser från rekommendationer finnas tillgänglig. Sedan är det upp till valpköparen att göra sitt val. Ann-Cathrine menar att detta sannolikt är en bättre väg till förbättring än den vi använt. Uppfödaren som avviker från gällande rekommendationer får upplysa om detta och vara beredd att förklara sig för valpköparen. Nya friska tankar utifrån att diskutera !
I samband med RAS-mötet och vid Ann-Cathrines föreläsning diskuterades den vid Uppfödarmötet i Båstad 2004 framtagna Önskeprofilen för rasen i förhållande till standarden och hur den faktiska rasprofilen ser ut idag. En viss mindre justering av de reaktioner som idag anses önskvärda gjordes vid detta möte och den ändrade Önskeprofilen kommer framledes att presenteras i RH och på hemsidan. Dessutom utarbetades med hjälp av Ann-Cathrine ett förslag, som samtliga närvarande var eniga om, avseende vilka beteenden som inte är önskvärda på våra hundar. Sammanfattningsvis kan man säga att den gemensamma uppfattningen var att socialt osäkra hundar med kryss i ruta 1 på Moment1a och 1c, Kontakt, skall inte användas i avel och hundar med kryss i ruta 2 bör inte användas i avel. Det senare gäller även hundar som inte avreagerar vid momenten 6,7 och 8 utan har kvarstående rädslor. Samma rekommendation gäller även hundar med kryss i ruta 3 och 4 på skotten. Dessa bör inte användas i avel.
Ann-Cathrines uppfattning gällande kryss i ruta 5 på Skott var helt klar. Dessa hundar skall inte gå till avel. Det ska observeras att enligt gällande anvisningar för beskrivare skall kryss i ruta 5 sättas helt oberoende av graden av rädsla för skott. Lite rädd eller mycket rädd spelar ingen roll för var krysset hamnar. SKKs Grundregler är från 1 jan 2009 formulerade så att det redan här anses att dessa hundar är olämpliga att använda i avel.
Förslag till diskussionsunderlag för revidering av RAS och övriga regler kommer att utarbetas och presenteras i hopp att få ett konstruktivt och positivt åsiktsutbyte i föreningen syftande till rekommendationer som gynnar en rasutveckling i riktning mot rasens i standarden beskrivna ursprungliga egenskaper och samtidigt en socialt självsäker, orädd och samhällsanpassad irländare.
Vårhälsningar från ett för dagen vintrigt Båstad
Ken Lundahl, ordf.
Kommentar 2009-03-31 till Ordfs rader ovan:
För att förebygga missuppfattning vill jag förtydliga att A-C Edoff var inbjuden av styrelsen som föredragshållare i ämnet "Mentalitetens betydelse i avelsarbetet". De råd och synpunkter föredragshållaren uttryckte avser hundar generellt i alla raser och inte specifikt irländsk terrier.
Vid diskussionen om Önskeprofilen och de beteenden vid MH som anses önskvärda respektive mindre önskvärda hos avelsdjur deltog A-C Edoff med tolkning av kryssens betydelse i protokollet och lämnade även här generella synpunkter på avelsdjur i stort och inte specifikt irländsk terrier.
Mina Ordfs rader ska betraktas som ett diskussionsunderlag för vidare diskussioner inom SITF under detta år så att vi sedan gemensamt kan komma fram till en lämplig formulering av texten i vår RAS-revidering 2010.
Arkiv med ordförandes rader: